Att komma igen
Kategori: Allmänt
När man har haft ett längre uppehåll från sin träning är det svårt att komma tillbaka, tror jag dom flesta håller med om.
Det är inte lite ångest att behöva ta sig ut i minus tio grader och gå 20 minuter bort till gymmet. Det krävs en ganska stor motivation för det. Sen när man väl är där orkar man inte lika mycket lika länge som tidigare, får dåligt samvete, slarvar, och går hem, missnöjd.
Eller?
Nu är det december och jag följer mitt schema som vanligt. Jo, planen var ju inte direkt att ha uppehåll i två veckor men för mig är det skitsamma. Det handlar inte om dagarna du är borta, det handlar om dagarna du är där. Så tänker jag. So what om jag känner mig slapp och om mina muskler är uppätna innifrån för att jag inte haft vett att äta ordenligt - de som tränat regelbundet bygger upp sina muskler igen tre gånger så fort som de som inte tränat innan.Ge mig en vecka och jag tillbaka igen. Fattar inte varför man ska ha dåligt samvete för det.
I fredags tänkte jag att jag skulle gå, sen tänkte jag att jag skulle ha en eller två dagar att ladda upp och låta det komma naturligt. Varför pressa sig? Vid sånna tillfällen när dåligt samvete vs. sunt förnuft tänker jag alltid, herregud, jag har hela livet på mig att träna! Då kanske ni fattar min ambitionsnivå.
Mitt projekt var att "bli fit på tre månader", långsiktigt att bara komma igång igen. Om jag inte känner att jag nåt mitt mål efter tre månader hoppas jag att jag åtminstone har 40 år till på mig att träna. :) Livet är för kort för att gå runt med dåligt samvete och piska sig själv. Det räcker att andra gör det!
