Min kostresa
Kategori: Allmänt
Jag har inte alltid varit vegan. Faktum är att jag var en så inbiten köttätare att steget in i den vegetariska världen faktiskt var en vadslagning. Folk trodde helt enkelt inte att jag skulle klara att vara vegeterian, om så bara för en vecka. Jag överbevisade dem. Visst, jag failade ganska hårt första dagen. och flera dagar därefter. Men jag började läsa på. Djurens Rätt blev en välbesökt hemsida. Jag fick se videos på kycklingar, kor. Jag fick läsa om hur grisarna hade det. Jag läste om kost, jag läste recept. Ju mer jag visste, desto enklare blev det.
Detta är åtta år sen. Min "diet" har växlat under de åren. Jag inser i efterhand att allting hade med mitt psykiska välmående att göra, hur lättpåverkad jag blev av människor omkring mig. Idag har jag lärt mig att ignorera de personer som inte genuint bryr sig om mig. Det har lämnat ett fåtal, men fantastiska personer vid min sida.
Jag hade aldrig träffat en vegan förut. Mina fördomar om "sådana" var att de var bleka, svaga. Rastafari. Jag åkte på läger och träffade ett hundratal veganer. Det är inte möjligt tänkte jag. De ser ut precis som jag.
Jag fick lära mig om djurrätt. Att varenda liten köttbit du har på tallriken faktiskt kommer från en inidvid, som levt, som ville leva, som älskade sitt liv, sitt liv som var den enda den hade, innan den brutalt med mördad. För vad? För inte är det på grund av att rädda andras liv. Inte för att hens död är livsnödvändig för andra. Utan för att fylla en annan varelses egoistiska behov av en måltids smakupplevelse.
Och på den vägen är det. Det är ett år sen nu.